Utrymme att mötas ...







När fick du senast  möjligheten att spontant samtala kring medvetandet och andra stora livsfrågor med dina egna barn? Om du frågar min idag, så svarar jag: "Igår!"

Efter maten satt vi kvar och pratade om allt möjligt. Tallrikerna fick stå kvar medan samtalet bara fortsatte. Vi pratade om mina böcker och hur jag ser på livet, medan jag var nyfiken på hur mina söner ser på det. De är 18 och 20 år och har en hel del egna tankar som var mycket intressanta. Ibland gick våra tankar isär. Ibland lite, ibland milsvid. 

Ute hade det blivit mörkt och det enda ljuset i uterummet kom från två levande ljus. Vi märkte inte att klockan hade blivit 01.00 tills ett av ljusen var på väg att slockna.

Det som jag tar med mig från denna kväll är respekten för varandras sanningar, tålamodet att lyssna på varandras tankesätt och förmågan att möta varandras åsikter med respekt, utan att döma. Jag tar med mig stolheten som jag känner över båda sönerna och tacksamheten över att få en inblick i deras kloka tankar.

Det viktigaste var att alla kom tills tals och alla blev lyssnade på. Det var ok att i frågasätta varandra utan att döma. Vi ifrågasatte varandra ur nyfikenhet, inte för att ha rätt. Och därifrån hittade vi så småningom gemensam mark, alla utifrån sina egna upplevelser och egna sanningar.

Vi gav varandra det finaste som vi kan ge varandra. Utrymme... Utrymme att vara sig själv, utrymme att utforska och utrymme att tänka om. Visst är det en fin paradox ...  Det krävs utrymme för att vi ska komma varandra närmare.

Vem kommer du att ge lite mer utrymme idag?

Tack för denna gång!

Återkom gärna med dina tankar ...

Mvh Jon

PS: Tycker du om det jag skriver, så kan jag berätta om vår community "Din framtid behöver dig", där vi har digitala träffar med kortare workshops kring hur du kan samspela med livets möjligheter. 

Välkommen att höra av dig, så berättar jag mer.




Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Acceptera och släpp ...

Bild
  Vi hör det ofta. Vi ska vara här och nu. Njutning finns i stunden. Känner inte du också att du ofta vill hålla fast vid yttre omständigheter som du håller ansvarig för möjligheten att kunna njuta av stunden. Sommarvärme, ledighet. Just nu sitter jag vid poolen, är ledig och solen skiner. Underbart! Men ska jag sluta njuta när solen går i moln, eller kan det vara så att jag kan njuta som jag gör, just för att solen kommer att gå i moln för eller senare.  Många gånger får vi ångest för att semestern snart tar slut, badsäsongen är över och sommardagarna snart gör plats för Kalle Anka och risgrynsgröt. Vad tar den sköna känslan som vi hade vägen då? Är den så beroende av yttre omständigheter? Eller är de olika yttre omständigheterna där för att kunna uppskatta de stunderna som vi njuter mest av? Eller ännu bättre, kan vi njuta oavsett omständigheterna? Att njuta är ett tillstånd där vi inte gör motstånd mot det som är. Ett tillstånd där vi inte dömer eller känner oro. Det är då vi är i s
Läs mer

Tillhörighet

Bild
Tillhörighet ... När jag känner mig sårad eller hamnar i konflikt, händer det oftast två saker inom mig. Jag känner att jag behöver försvara mig och vill ha validering för det jag känner. För valideringen är ett kvitto som berättar för mig att jag har rätten att känna mig sårad och att det därför är ok att bete mig som jag gör, även om jag kanske sårar någon annan med det. För om jag sårar den andra personen, så vet den i alla fall precis hur jag känner mig! Rätt åt dig! Validering ... På bilden ser vi två personer som förmodligen är osams, men en del av dem vet bättre. Det finns alltid en del som längtar efter att må bra, att bli sedd och uppskattat igen. En del som inte dömer och längtar efter att få uppleva tillhörighet igen. Har du ställt dig själv denna fråga någon gång? Varför vill jag alltid tillhöra ett sammanhang? Varför kan jag bara njuta fullt ut om känner mig inkluderad i ett större perspektiv?  För mig är svaret ganska enkelt. Vi är inte så uppdelade som många kanske tror.
Läs mer